Då jag har varit föräldraledig sedan Januari så har löpningen mest skett då lillgrabben har sovit i löparkärran. Då han har sovit bra på nätterna så har jag kunnat passa på att springa när han tagit sin förmiddagslur och eftermiddagslur. Jag insåg att det gav en väldigt fin veckovolym att bara följa grabbens rutiner samt ta oss mellan aktiviteter med löparkärran. En vanlig vecka så blev det ofta runt 10-11 mil endast med löparkärran. På helgerna blev det ibland ett längre pass utan kärran och man kände då att löpningen med kärran hade gett resultat. Har också insett att köra fler kortare pass är väldigt snällt mot kroppen och ett bra sätt att bygga volym utan att slita för mycket. Kort och gott så blev detta bra träning inför att köra ett 24h. Kändes väldigt fint att få in mycket löpning utan att det påverkade kvalitetstiden med familjen.
Att springa ett 24h lopp är verkligen en konst i sig. Du kan egentligen springa ett varv och sedan sätta dig ned och vänta ut tiden så har du klarat av loppet. Att hitta motivationen att fortsätta är väldigt svårt, speciellt långt in i loppet när dipparna kommer och kroppen är trött. Ett A till B lopp som t.ex. Kullamannen är betydligt lättare att springa då du för varje steg kommer närmare målet. Hur gör man då för att hitta motivationen under ett 24h lopp? Jo man lär sätta några mål, ett A-mål, B-mål osv. Konsten att ställa om efter att man missat ett mål kan vara svårt om man redan är i en dipp. Man får inte glömma att det kan hända mycket på 24 timmar, man har även chans att komma igen efter en krasch.
Jag satte upp följande mål inför detta lopp:
A-mål: Springa 200km plus
B-mål: Klå mitt PB på 24h som är 183km
C-mål: Springa 100-miles (161km) – Alltid en fin distans att köra
Min plan för att genomföra A-målet var uppdelat för att hela tiden arbeta mot olika delmål. Jag ville försöka springa 100km på 10 timmar. Går det bra så vill jag sedan springa 100-miles (161km) på en tid mellan 16-18h. Går det vägen så har jag en fin buffert för att klättra över 200km. Skulle inte denna plan fungera så skulle jag kliva ner till ett lägre mål.
Jag har sprungit ett 24h lopp tidigare i Tärnsjö 2020. Då visste jag verkligen inte vad jag gav mig in på men lyckades ändå nå 183km. Denna gång så ska jag ha mer erfarenhet så målet att nå 200km ska vara inom rimligt räckhåll.
Inför detta lopp så såg jag till att försöka planera en ordentlig energiplan. Jag kör sedan tidigare på Tailwind (sportdryck) och det har oftast funkat bra i omgångar. Sist jag körde det på Kullamannen så funkade det kanon. Jag brukar komplettera med gels och gainomax recovery drinks, det sistnämnda kan jag hälla i mig hur illa jag än mår. För att lyxa till det när man mår lite dåligt så brukar jag ha någon burk sam pellegrino! Jag lade upp en plan att dricka 5dl sportdryck varje timme, den skulle vara blandad att innehålla ca 90-100g kolhydrater. Tanken var då att det skulle vara basen och jag skulle försöka köra på det så länge jag kan. Val av skor landade på att köra ett par Altra Vanish och eventuellt byta till Altra Paradigm vid behov
Vi var några som åkte ner från Uppsala. Jag, Jesper Danielsson, Gunilla Axelsson och Isak Berggren åkte ner i samlad trupp. Marcus Danielsson och Heidi Kentala från Uppsala skulle också ner. Planen blev att åka ner på fredagen, ta en hotellnatt och sedan preppa för starten klockan 11 på lördagen. Väl på plats så mötte vi upp Marcus och Heidi och satte upp vårt camp där. Man kunde runt varvningen sätta tält, bord eller stolar för att ha som egen depå. Det smidiga med att dela på ett bord är att man kan lägga fram allt så det bara är att ta i farten. Då vi inte hade någon egen support så var det skönt att preppa allt innan (blanda sportdryck med mera). Stämningen runt tävlingsområdet var på topp! Det var riktigt bra uppstyrt med musik, speakers, livesändning med mera. Väldigt professionellt! Banan var en slinga som gick på asfalt och lite grusväg, ca 820m.
Starten gick 11:00 och det var riktigt fint väder. Jag började med att lägga mig i 5:20-5:30 fart vilket är lite kaxigt för 24h. Det är för mig ett väldigt bekvämt tempo så jag tänkte att jag skulle försöka hålla det iaf till 100km. Mitt antagande var att jag sedan skulle gå ner i tempo just för att kroppen och musklerna blir tröttare. Började med att köra en flaska sportdryck som dracks under en timme. Under ca 5-6 timmar rullade det på väldigt bra med både energin och farten. Men med facit på hand så är detta de lättaste timmarna på ett 24h lopp. Alla är glada, solen skiner, ingen mår illa, tävlingen har inte riktigt börjat ännu.
När kvällen började närma sig runt timma 7-8 så hade planen att köra sportdryck fallerat. En anledning var nog att sportdrycken blivit lite varm under den soliga dagen. Jag gick då över att varva en gainomax, gel och vatten. Det funkade bra och jag kunde tuffa på vidare. När det hade gått ca 9,5h så hade jag nått mitt första delmål 100km. Kände mig riktigt nöjd över det och tog nu sikte på 100-miles.
Tidigt under loppet så hade jag börjat få problem med magen och fick ganska ofta besöka toaletten. detta pågick fortsatt under tävlingen och fick nog besöka toan 5 minuter varannan timme. Detta tog lite på energin och speciellt under kvällen då temperaturen sjönk till runt 0 grader. Tempot gick ner lite efter 10 timmar men jag kunde ändå hålla mig i rörelse. Under natten så var det många andra medlöpare som fick det jobbigt. Trötthet, kyla, energibrist spelar ut sin rätt och kan sänka den starkaste.
Halvvägs in i loppet så kändes kroppen fortfarande stark och inga krämpor gjorde sig tillkänna (förutom magen). Jag nådde 100-miles (161km) på ca 16:40h vilket jag var riktigt nöjd med. Har bara sprungit 100-miles på trail och har en tid på ca 20:40h på Kullamannen. Så denna tid blev ett nytt PB på 100-miles. Nästa mål nu var att nå mitt gamla pb åp 183km. Dock kände jag här att jag nu började slå av på farten. Jag skulle ha ca 7h kvar att klättra över 200km. Det kändes väldigt genomförbart och fick mig att slappna av lite. Nu i efterhand så vet jag inte om det var bra men det är lätt att vara efterklok.
Efter 100-miles så blev det mer promenerande. Kroppen kändes fortfarande ganska stark men hade fått känningar av stela ömmande vader. Jag är inte riktigt van att köra så mycket på asfalt så detta var helt klart något nytt för mina ben. Jag mådde relativt bra men det gick långsammare att få i sig energi vid detta lag. Gryningen började även komma i samband med att jag nådde mitt pb på 183km! Nu var det bara att rulla på mot 200km i en härlig morgonsol.
Sista biten av loppet rullade på ganska långsamt men jag var i rörelse. Jag passerade 200km när det var lite mindre än 2h kvar. Där och då var jag riktigt nöjd att mitt A-mål. Min ena vad hade svullnad upp lite och det var nu tungt att köra igång ett löpsteg. Det gick men kändes inte så bra. Sista timmen även kallad ”Happy-hour” fick hela banan att tagga igång. Det mäktigast utav allt var att få se Torbjörn Gyllenbring tuffa på mot ett nytt Svenskt rekord på ca 272km!!! Själv promenerade jag större delen av sista timman. Jag var här ganska slut, nöjd och hade ont. Jag bestämde mig för att hålla mig i rörelse och försöka jogga lite sista 5-10 minuterna. När slutsignalen gick så hade jag betat av 208,1km! Jag hade placerat mig som 7:a i SM och fick ett silver i veteran SM för min åldersgrupp M35!
Avslutningsvis så var det ett jäkla trevligt äventyr att få dela med mina vänner från Uppsala samt alla andra deltagare, arrangörer och funktionärer. Vi Uppsala gänget gjorde alla fina prestationer och vankade omkring som pingviner efteråt. Vi rundade av söndagen med att käka på Max och sedan köra en chipsbuffé som numer har blivit en tradition. Roligast är ändå att åka ner ett gäng!
Nu när jag skriver detta så har det gått ca 2 dygn sedan tävlingen avslutades. Jag känner att återhämtningen har redan gått väldigt bra och vaden känns bättre. I duschen efter tävlingen så var den svullen som en tennisboll. Utmattningen ligger såklart fortfarande kvar men kroppen har känts förvånansvärt pigg. Det är här man även funderar på om jag hade kunnat pushat vidare mot en högre distans. Visst hade jag nog kunnat göra det. Mycket är ju mentalt och när jag väl hade nått mitt A-mål så tillät mitt huvud mig att ta det lugnt. Men hade jag pushat vidare hade jag då riskerat att pajja vaden?
Nästa lopp som ligger i planen är eventuellt Kullamannen.. men nu blev jag ju oerhört sugen på att springa ett till 24h och då ligger ju PRT i December bra till. Jag fick mersmak och fick nu även ett kvitto på att min 24h form är hyffsat ok! 🙂
Grymt jobbat Kennie! Tack för kul läsning! 👏