Bakgrund
Året börjar röra sig mot sitt slut och jag var ute efter ett sista äventyr innan jag går in i jul-dvala. En idé var att tillsammans med UltraUppsala köra ett inofficiellt 24h. Vi hade en plan och började förberedelserna.. då kom den andra vågen. Covid eskalerade och nu var inte läge att dra ihop något med folk.
Jaha va ska man nu göra. Började fundera lite och började sedan kolla runt lite på närliggande leder. Upplandsleden kanske man skulle kolla upp! Kollade sträckan som börjar i Uppsala, den är väl ca 150km kanske? Ajdå, ca 250km, känner inte för en sådan utmaning just nu. Men när jag kollade västerut så fanns en annan del av Upplandsleden. Mellan Siggefora och Härjarö så går en del av leden som är ca 110km. En perfekt distans nu när jag fortfarande är lite mör från darktrail.
Kollade upp leden på FKT och tänkte att jag kunde baka in ett litet tävlingsmoment också. Ingen hade hittills tagit leden osupportat och selfsupported hade man genomfört på ca 15h. Så då bestämde jag mig för att besegra leden osupportat och siktade på en tid under 15h.
FKT – Fastest Known Time, länk till själva rutten på sidan:
https://fastestknowntime.com/route/upplandsleden-ostfora-harjaro-sweden
Banprofil
Höjdmeter: 1134
Förberedelser
Att springa en sträcka osupportat 110km innebär enligt FKT regler att man inte får ta till hjälp. Ingen pacer, ingen langning, allt ska med från start. Endast vatten på offentliga kranar är ok. Detta lägger såklart på ett extra lager på utmaningen.
När jag tidigare sprang till Hofors så körde jag samma upplägg med att ta med mig allt från start så detta var inte helt nytt. Denna gång hade jag dock skaffat en bättre väska (UD fastpack 25l). Betydligt bekvämare än väskan jag hade förra gången som gav mig rediga köttsår runt midjan. Problemet här skulle vara vatten. Jag granskade kartan för sträckan och såg att man passerade några mackar i Enköping. Här fanns det då tillfälle då det alltid brukar finnas några vattenkranar vid servicestationerna.
I väskan åkte min 3l vätskeblåsa ner. Då jag såg att jag endast får ett säkert tillfälle att fylla på vatten och det var efter ca 60km. För att vara lite energieffektiv så beslöt jag mig för att blanda sportdryck (Tailwind) i vätskeblåsan, tog med extra pulver för att blanda 3 liter extra sportdryck. Det skulle vara runt nollan också så det såg jag som en förhoppning att vätskan skulle räcka. Men då det skulle vara kallt så åkte en hel del extrakläder med, dunjacka och vandringsbyxor, om man skulle hamna i ett läge där det inte går att springa längre. Ytterligare energi så blev det 4 cliffbars, 4 gainomax recovery drinks samt någon gel. Med facit på hand så var detta precis lagom (hade två cliffbars över på slutet).
Jag beslöt mig att starta från Siggefora. Båda ändarna av leden var väldigt avsides men den i Siggefora var närmare från Uppsala (35 min). Då jag ville starta på morgonen så innebar det lite mer sovmorgon. Till Härjarö från Uppsala så är det 1h bilfärd. Min underbara sambo ställde upp att skjutsa och hämta mig.
Etapp 1 – Siggefore -> Enköping
Jag klev ur bilen strax innan 8 på lördag morgonen i slutet på November. Det var en fin dag, lite grått och kallt men det låg ett glittrande lager is över landskapet. Samtidigt som jag började packa ihop de sista så märkte vi att vi fick sällskap av en massa andra bilar. Vi såg sedan att det var en massa jägare, ajdå är det jakt på gång samtidigt som jag skulle springa? Jag sa hejdå till Karro och startade utmaningen.
Jag hade som strategi att försöka följa den gpx som fanns registrerad på FKT sidan. Då den filen är från 2013 så hade jag några misstankar att leden kan ha dragits om eller justerats på vissa ställen. De första två km hade dragits om men där valde jag att gå längs den gamla sträckan. Det visade sig att de markeringarna inte var lika tydliga och stigen lite igenvuxen så jag fick ganska tidigt ta upp gps kartan och leta mig fram tills jag kom ut på där leden fortsatte.
Efter de första fina km på stigarna så blev det en del springande på vägar. Dock så var det väldigt fina omgivningar så det gjorde inte så mycket. Jag blev påmind ganska tidigt om att det är lite annat att springa med en väska på runt 7-8kg. Pulsen var lite högre än vad den brukar vara i den hastigheten jag körde. Jag hade ju som målsättning att trycka på lite för att ha god marginal till att hamna under 15h. Som med allt annat så kom man in i ett bra tugg, om än lite långsammare än planerat.
Snön kom lite i omgångar och landskapen byttes mot vägar till skogsstigar. Efter ca 2 mil så tog jag en liten paus vid en sjö. Dessa tillfällen försöker jag alltid ta vara på, stanna upp och bara njuta av utsikten.
Första etappen var relativt lättlöpt. Vissa partier var lite mer tekniska stigar men de sträckte sig inte så långt. En annan fin del som stack ut längs leden var när jag kom till Skattmansö. En väldigt fin dal samt ett område som verkade ha lite gamla historiska rötter.
Resterande väg mot Enköping var väldigt straight forward. Inte så mycket som stack ut och en hel del löpning på asfalt. Väl inne i Enköping så kände jag att jag nästan var i botten på vätskeblåsan, perfekt måttat! Stannade vid en mack och använde vattenkranen vid servicestationen för att fylla på vätskeblåsan med en ny omgång Tailwind. Man känner sig alltid som en drugdealer när man hivar upp en plastpåse med vitt pulver och börjar måtta.
Klockan började närma sig solnedgång och det började bli mörkt. Jag preppade pannlampan och justerade det sista med packningen. Kände att man blev kall snabbt när man var stillastående. 60km avverkade och ca 50km kvar, mot Härjarö!
Etapp 2 Enköping -> Härjarö
Det mörknade på snabbt nu. Väl ute ur Enköping så fortsatte leden längs ett elljusspår. Leden vek sedan av in i skogen, in i mörkret. Det var betydligt mer längre och tekniska partier av leden efter Enköping. Det var kul för det gav huvudet lite extra anledning att fokusera.
Här kände jag att tempot började gå lite långsammare. En av anledningarna var ju ganska given. Innan Enköping så var jag nästan 3kg lättare, efter påfyllning av vätskeblåsan var de 3kg tillbaka. Snön började även yra lite och med kombination av mörkret så blev navigeringen lite lurigare. Började jag hamna i en svacka? Började även få lite ont i fötterna. Tillslut hittade jag norra halvklotets största myrstack. Stannade ett ögonblick och stirrade på den jättelika stacken. ”Skärpt dig Kennie, kom igen nu, hitta inte ursäkter att stanna!”.
Fick igång farten igen och började beta av km efter km. Väldigt fina tekniska partier, dessa vill jag komma tillbaka och köra i dagsljus någon gång. Kroppen kom tillbaka men kände ändå att jag var lite extra stel i fötter och ben. Insåg att det kommer bli fint att varva ner nu lite lagom till jul. När jag kollade i backspegeln så har det varit fina prestationer under sommaren/hösten och det var dags för kroppen att få lite vila.
Innan jag började närma mig Härjarö så var det bra många kilometer som gick på asfaltsvägar. Det var lite segt såhär på slutet men samtidigt var det väldigt mysigt. Många av husen man såg på distans hade ljus-pyntat och lyste upp tillvaron för en ensam löpare i mörkret.
När jag kom till Härjarö så började även snön tillta. Nu visste jag att jag skulle få en väldigt fin löpning längs Mälaren. Återigen så kände jag att detta borde upplevas i dagsljus. Verkade väldigt fint här. När jag kom ner till vattnet så stannade jag upp lite och njut lite av stunden vid vattnet.
De sista kilometerna gick relativt stabilt och det kändes i benen när det gick lite upp och ner. Efter att ha sprungit längs Mälaren några km så vek stigen av bort från vattnet. Kom ut på en skogsväg, sedan in på en liten stig igen och helt plötsligt kom jag ut på en lite större väg, jag var framme!
Dubbelkollade kartan och såg att jag var i mål. Stoppade klockan och kollade på tiden: 13:31:50.
Det var väldigt öde vid ledens slut. Några minuter efteråt kom Karro och plockade upp mig. Satt sedan i en varm bil väldigt nöjd över dagens äventyr på väg hem till Uppsala. En ny FKT på leden var troligen satt!
Reflektioner
Själva upplägget och planen höll väldigt bra hela vägen. Energi och vätska räckte hela vägen. Jag hade tänkt ösa på lite och sikta på 13h, det var inte så långt ifrån slutmålet heller. Det som ändrar förutsättningarna är såklart att man bär med sig ca 7-8kg. Sedan att springa i mörker och att det snöar gör att man lär vara lite noggrannare med navigeringen. Hade nog inte kunnat göra något annorlunda denna tripp.
Fick FKTn bekräftad några dagar efteråt. Blev en liten diskussion då man upptäckte en avvikelse från original gpx filen och min sprungna sträcka. Det visade sig att de som sprang originalsträckan också tog en kaffe-paus längs vägen 🙂 Jag höll mig till leden och efter att vi redde ut det så fick jag den verifierad.
https://fastestknowntime.com/fkt/kennie-pussinen-upplandsleden-ostfora-harjaro-sweden-2020-11-28