Bakgrund
Björnfrossa Ultramarathon. Jag hade tänkt springa detta lopp 2019 men då tog platserna slut. Jag har alltid haft en lite förkärlek för Gästrikeleden och skogarna runt mina hemtrakter. Som mycket annat så ställdes de flesta av mina lopp in under 2020, dock så fick jag reda på att detta lopp skulle gå av stapeln och lyckades även få en startplats. Såg framemot att återigen ge mig på Gästrikeleden, dock i en snabbare takt än sist.
Banprofil
Höjdprofil: 1324 hm
Förberedelser
Rent träningsmässigt så kände jag mig redo för loppet. Distansen i sig kände jag mig bekväm vid samt höjdmetrarna. Jag tänkte att jag nu ska testa utmana mig själv att gasa på under detta lopp. Jag har sällan kört en tävlingsdjävul på lopp, mycket beroende på att jag känt mig grön på de olika distanserna tidigare. Nu däremot så var det dags att testa. Jag gjorde lite research och kände att under 7h på detta lopp skulle vara ett riktigt bra och realistiskt mål. Sen hade jag även ett mål att om jag kände mig riktigt stark så skulle det vara kul att sikta på en top-tio placering.
A-Mål – Top-10
B-Mål – sub 7h
Energimässigt så hade jag som strategi att köra sportdryck och gels. När jag trycker på i högre fart så brukar fast föda inte funka. Jag har börjat kört mycket sportdryck (tailwind) och det har funkat bra. Tänkte ändå ta med mig någon snickers i västen om det skulle behövas.
Utrustning:
Skor: Altra Olympus 3.5
RaceDay!
Starttid 10:00 och ca 1,5h bilfärd från Uppsala. Alarmet gick igång strax innan 07:00 och det var dags att preppa. I med kaffe, packa ihop allt, på med löparkläderna. Hade redan preppat de mesta dagen innan så det var mest att slänga ner allt i bilen och åka iväg. Karro fick köra medan jag laddade med frukost i bilen. Vi rullade sedan in vid Kungsberget runt 09:00.
Jag begav mig till starten och hämtade nummerlappen, nummer 88. Vi fick även lite information om loppet. Sammanlagt så var de ca 100 startande (dock många som inte kom till start). Man hade delat upp de startande i två grupper, de som förväntade sig att springa under 8h och de som förväntade sig att springa över 8h. De sistnämnde startade 09:00. Några av mina vänner från UltraUppsala hade startat vid 09 så jag hoppades jag skulle se dom. Startfältet i gruppen som skulle starta vid 10 var starkt och jag kände igen några av namnen som riktigt duktiga snabba ultratrail löpare.
Min mor och lillebror med respektive hade anlänt och stod och hejade. Alltid kul med heja-rop längs banan. Jag kände mig taggad! Första riktiga tävlingen sen våren. Jag hade verkligen saknat denna känsla.
Nu kör vi!
Etapp 1 – Mot Rönnåsen
Klockan 10 så gick starten. Första sträckan var att ta sig upp för Kungsberget. De hade även lockat med ett spurtpris för den som tog sig upp snabbast. Jag lade mig ganska tidigt i klungan längst fram och tänkte testa haka på och se hur det kändes. Uppför Kungsberget så fick man snabbt upp pulsen men kände mig ändå stark. Jag var inte kaxig nog att försöka ta täten då jag visste att det fanns några tunga namn längst fram. Jag hamnade i den andra klungan som höll sig bakom täten.
Efter Kungsberget så gick det utför och sedan in på skogsstigarna. Tempot var högt (iallafall för mig) stadigt tuggande på ca 4:30-5:00 när det var lättlöpt, jag testar tänker jag. Efter några km så var det en längre stigning upp till en ås. Jag fick lite flashbacks från 2019 då jag och en kollega cyklade MTB denna sträcka. När vi var ute och cyklade så träffade vi på loppets huvudperson, björnen! Vi hade då när vi stannat för att fika helt plötsligt sett två ungbjörnar som kom lunkande på stigen framför oss. När de väl fick syn på oss så stack dom upp i skogen. Läskigt med väldigt häftig upplevelse. Jag passade på att dra denna anekdot för löparna i min klunga.
Banan gick till stor del längs Gästrikeleden, men den var även markerad med röda flaggor. Riktigt bra markerad då man kunde fokusera på att springa längs stigen och inte leta markeringar vid vägskäl.
Då jag tidigare tagit det ganska chill på dessa sträckor så var det helt annat när man satsar lite. Man går in mer och mer i en egen bubbla och försöker hålla fokus uppe. Kroppen klagar mer och energi-balansen är känslig. Men samtidigt njöt jag mycket av att springa på de fina stigarna. Jäklar va fint det är i dessa skogar. Ett favoritställe är när man närmar sig Ockelbo, upp till Rönnåsen. detta är ungefär halvvägs till loppet. Denna ås bjuder på fina tekniska stigar och ett underbart utförslöp.
Känner man sig bekväm med traillöpning och utförslöpning så blir man inte besviken. Jag har övat mycket på utförslöpning iår och kände att det betalade sig tillbaka. Kändes som jag flög utför och fötterna bara dansade ner för stigarna. Man fylldes av en skön adrenalinkänsla och det hjälpte en att sikta framåt.
Etapp 2 – Åter mot Kungsberget
Efter Rönnåsen så är det dax att börja röra sig tillbaka mot Kungsberget. Klunga var nu utspridd och jag höll ihop med en annan kille som höll samma tempo som mig. Vi turades om att ligga i täten och dra. Det var ganska skönt att lägga sig bakom en rygg när man började bli lite trött. Sen bara att snacka lite med någon brukar bränna en del tid och kilometer.
Under tiden så passerade jag många som jag kände. Var kul att peppa och byta några ord med bekanta. Hittills i år på mina egna äventyr har jag sprungit i min ensamhet, man inser att det är kul att dela banan med en massa andra människor. Dels så hade jag mina trogna supportrar (Karro, mor och bror) som peppade vid varje depå. Man får sådan energi av hejarop.
Sista milen så började han jag sprang med att öka farten lite. Jag kände att nu får jag släppa honom. Efter Rönnåsen så var det relativt lättlöpt, många av de höjdmetrarna som ingick i banan var avbetade. Dock var det nu kämpigt att hålla upp tempot. Hittills hade jag dock hållit upp tempot och även sprungit uppför.
Började nu närma mig Kungsberget igen. Man får alltid lite extra vittring när man börjar närma sig målet. Några kilometer kvar och nu skulle man upp på berget igen. Och där tog jag slut…. Benen slutade tugga uppför och nu var det bara att vandra uppför. Det var bråtigt och segt men nu var det inte långt kvar. Den sista stigningen upp till Kungsbergets topp var segt som tusan. När toppen var nådd så var det endast utförslöp ner till mål. Tjoho! Musklerna kändes trötta men kunde studsa ner relativt lätt.
Målgång!
Riktigt gött att ta sig in i mål. Såg på klockan att jag sprang in på strax under 6h och en 8de placering. Så otroligt nöjd över resultatet och långt över förväntan. I mål fick man den fina medaljen och bytte några ord med tävlingsledningen. Att ändå prestera såhär tre veckor efter Gästrikeleden äventyret var häftigt.
Jag satt och mös lite tillsammans med nära och kära innan jag och Karro begav oss till Högbo brukshotell. Vi hade tänkte lyxa till det lite med övernattning och fyra-rätters middag när vi ändå var i krokarna. En till morot att springa lite snabbare!
Reflektioner efter loppet
Jag kände att det var kul att springa ett lite ”kortare och snabbare” lopp. Senaste tiden så har jag siktat lite på långlöp som oftast sträcker sig genom en hel dag eller längre. Dels var det ett kvitto på att min träning ändå gjort mig snabbare. Fokus med min träning är oftast på distans och vara ute länge i ett skönt tempo.
Loppet i sig var riktigt bra uppstyrt. Jag gillar dessa mindre lopp då det blir mer familjärt. Allt var uppstyrt på ett väldigt bra sätt. Markering längs banan, depåerna, information och målgång. Jag kommer nog tillbaka till detta lopp i framtiden.
Gillar man en väldigt fin trailbana så rekommenderas detta lopp varmt!
Björnfrossa Ultramarathon
https://bjornfrossa.se/