Bakgrund
Detta har varit ett äventyr som jag länge haft i bakhuvet. Under Covid året så har många andra Ultralöpare tagit sin an en del vandringsleder. Redan innan pandemin så har jag varit sugen att försöka ta mig runt Gästrikeleden. Eftersom den går igenom min uppväxtort Hofors så har den känts som ett naturligt val.
Gästrikeleden består totalt av ca 34 mil leddragning. Den som jag hade planerat att köra var runddragningen, den är ca 28-29 mil.
Banprofil (spoiler alert)
Karta över försöket, kom inte hela vägen runt som man kan se nedan.
Höjdmeter: 1820hm
Förberedelser:
Inför detta försök så kände jag att det var viktigt med noga förberedelser. Jag hade även fått med min kompis Jesper att agera support. Utan support så skulle det nog inte vara möjligt med detta försök. Vi snackade ihop oss om ett upplägg och jag skissade på vilka ställen längs leden som skulle funka som depåer. Jesper hade tillgång till bil vilket gjorde allt mycket lättare. Dock var man tvungen att hitta depåer som låg lättillgänglig för en bil.
Energi under försöket lade jag upp som följande. Basen skulle bestå av sportdryck, komplettera med bars/snickers. Vid depåerna så planerade vi lite varm mat samt återhämtningsdryck och wienerbröd. Litet hopkok av det mesta som jag vet funkar när jag tar mig an en riktig långdistansare.
Planen var att starta på morgonen för att få så mycket vila som möjligt innan.
Testade även en ny leksak på detta äventyr. Hade införskaffat mig en Garmin inreach som jag använda för att skicka uppdateringar om min position. Det funkade riktigt smidigt och kommer vara bra hjälpmedel när man springer mer i fjällen eller andra ställen med mindre bra täckning.
Smidigt sätt att visa sin position till vänner och familj.
https://share.garmin.com/kenniepussinen
Äventyret börjar
Vi körde från Uppsala tidigt på morgonen (ca 1.5h till Hofors). Starten skulle gå av stapeln vid stålringen i Hofors där Gästrikeleden löper igenom. Väl framme så mötte jag upp mor som ville heja på innan det bar iväg. Vädret var fint och inget tecken på att det skulle bli regn.
Del 1 – Mot Gysinge (0km -> 80km)
Första delen var jag välbekant med, denna sträcka har jag kört många gånger då jag varit hemma i Hofors och gett mig ut i löpspåret. Många fina skogsstigar och lagom kuperat. Redan från första början så drog jag ner rejält på tempot. Nu i efterhand vet jag inte om det var till någon fördel. Ibland sliter det mer på kroppen att vara ute länge.
Jag gillar verkligen den här delen av Gästrikeleden. Det är mycket trail och ändå ganska bra underhållet. Första depån var ca 2 mil in vid Kratte Masugn. Leden går förbi många av de gamla brukssamhällena. När jag kom fram så var Jesper där redo med att langa mer energi. Ungefär samtidigt fick jag ett samtal från Karro att vi hade vunnit budgivningen på ett parhus i Uppsala.
Fortsättningen blev en kombinerad springa och njuta av stigarna samtidigt vara i telefon med Karro och mäklaren. Mellan all telefon tid så försökte jag ändå njuta av den otroligt fina dagen på Gästrikeleden. Strax innan 50km så mötte jag upp Jesper för ett längre depåstopp. Han hade preppat lite varm mat som jag tog med mig samtidigt som jag gick lite med Jesper som sällskap. Kände hur viktigt det var att få i sig lite varm mat när det gick. Runt 50km så finns denna lite obskyra plats med en gästbok (se bild nedan). Ser nästan ut som en plats från en skräckfilm med alla djurben.
Efter att ha passerat den obskyra platsen så skulle jag in mot Kungshögarna. Har inte tidigare sprungit här men har sett att det ska vara fint. Platsen levererade, fina stigar och lagom tekniskt. Det fanns även ett utsiktstorn placerat här som man kunde ge sig upp i för att få en överblick över skogsvidderna. Skulle jag rekommendera en fin 20km slinga så är området runt Kungshögarna givet. Ungefär samtidigt här så hade jag fått veta att vi skrivit under husköpet. Studsade fram på ren glädjeenergi!
Sista två milen innan Gysinge så började solen gå ner. Det var dags att göra sig redo för den första natten. Jag hade redan preppat att ta med mig pannlampa i förra depån. Mötte upp Jesper i Österfärnebo och nu var det redan mörkt. Nackdelen att springa i September och inte tidigare är att man får ganska mycket mörkerlöpning (inte min favorit). Efter Österfärnebo så springer man lite längs Färnebofjärden vilket säkert är vackert under dagtid men här har jag endast sprungit när det är mörkt. Denna del var ganska överväxt med vegetation så det gick lite långsamt.
Del 2 – Mot Hemlingby (80km -> 161)
Natten i sig flöt ihop ganska mycket på detta äventyr. Sträckan mellan Gysinge och vägen mot Hemlingby var väldigt tråkig stora delar. Väldigt mycket skogsväg och grusväg vill jag minnas. Mycket av det som hände under natten var lite diffust då jag blev väldigt trött. Kan vara att delar av sträckan är finare dagtid så ska inte helt döma ut den.
En av de första utmaningarna var att delar av leden var här lite dåligt markerad. Vid något tillfälle kom jag ut på ett kalhygge och hittade inte en markering eller stig. Snurrade säkert omkring på hygget i mörker en 15-20 minuter innan jag hittade rätt väg. Jag svor nog ganska högt för mig själv när jag klättrade runt på hygget och letade markeringar.
När jag väl kom ut på en liten större stig i mörkret så höll jag på att snubbla på ett färskt djurkadaver. Det såg att vara bakdelen på ett rådjur. Först här började jag känna ett litet obehag att vara mitt ute i skogen på natten. Det djur som hade gnagt på de här kadavret måste antingen ha varit varg eller björn. Var det någon som stirrade på mig nu från skogen? Kilometerna efter detta så tyckte jag att jag hörde mycket ljud från skogen. Ju mer man tänker på det ju mer paranoid blev man.
Vid ett tillfälle kom jag ut på en skogsväg som verkligen sträckte sig framåt i all oändlighet. Jag skojar inte om att den vägen gick rakt fram i ca en mil. Här fick jag problem att hålla mig vaken. Jag kom på mig själv att springa och vingla fram och tillbaka längs vägen, det var väldigt svårt att hålla sig vaken när vägen var så enormt enformig. Jag hade även gjort upp med Jesper denna gång att lämna ett litet paket med förnödenheter på ett ställe så att han skulle kunna få lite sömn också mellan turerna. Runt detta område var det inte så smidigt att köra bil.
Den första natten var som sagt tung. Var riktigt trött och hade många gånger svårt att hålla fokus uppe. Det blev lite lättare att hålla sig vaken när jag kom ut till ett område med lite mer bebyggelse. Bara att få denna variation gjorde det lite lättare att hålla igång.
Vid gryningen så kom även energin tillbaka en stund. Nu började jag närma mig Gävle och Hemlingby samt 100 miles (161km) som var en stor milstolpe på turen. Kroppen kändes fortfarande stark men tröttheten låg över mig. Kom på mig själv några gånger att stanna upp och luta mig mot ett träd en liten stund bara för att få blunda lite. När jag började närma mig Hemlingby så fick jag tillbaka lite energi och även när jag passerade 100 miles så kändes de riktigt gött. Vid Hemlingby så väntade Jesper och depån.
Del 3 Mot Ockelbo (161km -> 220km)
Efter Hemlingby så började färden mot Valbo som skulle bli nästa Depå. Det gick väldigt långsamt nu och tröttheten kom också i omgångar. Dock var det lite mer liv och rörelse på denna sträcka vilket ändå gjorde att man fick lite energi.
Väl framme vid Valbo så önskade jag mig mat från McDonalds. Fy satan va gott det var med cheeseburgare och pommes. Jag tog en längre paus här för nu kände jag att kroppen var stel och trött. Jag tog även en 15 minuters powernap i bakluckan på bilen. Efter pausen så hade Jesper på en del av distansen. Första kilometern så blev de nu mer promenad så att musklerna skulle bli varma igen.
En bit in så nådde jag ett av mina mål, distansrekord! Tidigare rekord 183k. Varenda extra kilometer nu var en seger. Nu fick jag även mycket stöd av Jesper som passade på att löpa lite med mig, det var välbehövligt. Jag såg även framåt att ta mig mot nästa depå Högbo Bruk.
Vid Högbo bruk så kände jag nu att vaderna började stelna. Nu hade jag varit ute i lite över 30h och börjar närma mig även den gränsen (tidigare hållt igång 34h som mest). Vid Depån så tog jag ytterligare en powernap på 15 minuter medan Jesper fick knåda på mina stela vader.
Sträckan efter Högbo gick i långsamt lunk men sedan var jag tvungen att börja gå. Jag hade nu iaf passerat 200km vilket också kändes väldigt häftigt att passera. Energin och tröttheten kändes ändå helt hanterligt vid detta läget men nu istället så började det strula muskulärt. Det var en fin singeltrail från Hägbo Bruk upp till nästa depå men det gick verkligen inte att springa vid detta läge. Jesper sprang och möte mig från nästa depå som låg vid ca 214km. Min inre vadmuskel på vänstern var spänd som en fiolsträng. Jag gick hela vägen med Jesper som sälskap. När vi kom fram till Depån så försökte jag vila och få fart på min stela vad. Efter mycket fundering och testlöp så blev det här jag kastade in handduken.
Jag var nöjd med min prestation ändå. Två barriärer hade erövrats, distans och tid jag var ute. Jag satte mig i bilen och tog en alkohol-fri öl och tackade för mig.
Reflektioner
Efteråt så är jag väldigt nöjd med försöket och blev många erfarenheter rikare. Nu tog jag mig inte runt utan detta var första gången jag kastat in handduken under en utmaning. Men efteråt så kändes det som rätt val, vaden som strula kändes bättre och löpbar bara några dagar efteråt.
Jag kommer troligen någon gång komma tillbaka och försöka mig på denna utmaning men ska nog då justera upplägget. Jag var väldigt trött under detta försök så ska nog försöka se till att få bättre uppladdning innan utmaningen. Dagarna innan detta försök så hade vi varit med i budgivning på en bostad och sådant är inte avslappnade : )
Energin funkade riktigt bra och inget strul med magen eller aptiten. Det som till slut satte stop var rent muskulärt. I skrivande stund så har ingen än så länge satt en FKT på Gästrikeleden.